Kanarieöarna och förberedelse för Atlantöverfarten.

I morgon den 25 november 2018 startar vi vår Atlant överfart. Nu ligger vi i Las Palmas Marina och håller på med de sista förberedelserna. Efter att vi lämnade Lanzarote besökte vi några hamnar på Fuerteventura. Vi tyckte bättre om Lanzarote.

Här kommer några bilder på väggmålningarna i Gran Tarajal på Fuerteventura.

När vi kom till Las Palmas tyckte vi att vi hade gått om tid på oss innan starten.

Vi deltar i ARC Atlantic Rally for Cruisers. Ett årligt event som både är en kappsegling och en eskader. Läs mer om ARC på hemsidan. https://www.worldcruising.com/

Vi har verkligen haft både kul och jobbigt här under dessa veckor.

Service av många delar och system skall utföras
Ida, Jacob och Mamma, svärmor / Farmor Laila på besök. Jätte roligt och trevligt
Atlantens vågor är fascinerande

En dag besökte vi akvariet

En vecka före start är det parad. Alla deltagande nationer tågar genom marinan,
Christina var Sveriges fanbärare

Johan skall segla med oss på båten över Atlanten.
Johans fru Gunilla är med här och hjälper till med förberedelserna. Här lagar vi mat.
Ett stort tack till Peter och Jacklin för att vi fick laga maten i er lägenhet.

Maskerad med temat One night in Rio. Visst är vi snygga?

Näst sista kvällen bjöds vi på avskedsfest med samba.
Skippers briefing med senaste väderuppdatering.

Nästa blogginlägg kommer från St Lucia i Karibien😎😎⛵️🇸🇪

Annonser

Galisien och Portugal

I skrivande stund sitter jag i sittbrunnen på båten. Vi befinner oss på Porto Santo ca 30 sjömil norr om Madeira. Jag inser att det var ett tag sen vi gjorde vårt senaste inlägg och att vi varit med om en hel del sedan dess.

Vi avlutade vår tid i Galicien med att sammanstråla med Mats och Ingela på ElinAlida. Dom har tillbringat sommaren hemma i Sverige och haft båten upplagd här i Galicien. Mats och Ingela har seglat runt här i Galicien en hel del och kan tipsa om många fina ställen. Enda problemet är tiden. Man hinner på en genomfart som vi gör bara besöka ett fåtal av alla de ställen som rekommenderas.

Våra val föll på naturreservaten Isla Ons, Isla Cies och byarna Combarro och slutligen Bayona. Samt några ankringsvikar.

Isla Ons är ganska turistigt med en liten by vid hamnen. Turbåtarna kommer och går hela tiden. Vi ställer oss frågan som så många andra långseglare, varför måste vi seglare ansöka om tillstånd att få segla här och utöver detta även ankringstillstånd för alla dagar vi befinner oss i området. Vi spekulerar i om det kan vara så att dom får bidrag för alla som besöker dessa områden och att tillstånden egentligen är till för att hålla räkning på alla?

Vi tar en promenad upp till fyren på Isla Ons.
Där nere ligger Glittra tryggt på en gratis boj vid piren på Isla Ons

Det är lite mindre turister på Isla Cies tycker vi. Det går visserligen turbåtar även hit men det finns ingen by och bara en resturang vid hamnpiren. Det finns även en campingplats. Vi tar jollen in till stranden och klättrar även här upp till fyren.

Stranden på Isla Cies
Är det en Elefant på väg in i grottan?
Dit upp ska vi, 174 m över havet och 30 grader varmt😅[[[[[[[[[[[[
Christina ser förvånansvärt pigg ut
Fin utsikt är det i alla fall
För att komma till vägen som leder till fyren skall en liten bro passeras
Samma bro på eftermiddagen vid högvatten

På rekommendation från många tog vi oss även in till byn Combarro. Det visade sig vara bra rekommendationer. Gamla delen av byn är något speciellt som bäst beskrivs med bilder.

Vi avslutade vår tid i Galicien med att gå till Bayona. Även det en fin by. Tyvärr stannade vi bara en kväll. Här sammanstrålade vi med Britt-Marie och Kjell på Mermaid som vi hade sällskap med till Lissabon. Vår tanke var att segla non stopp från Galicien till Lissabon men vi ändrade oss och gjorde tre långa dagseglingar i stället. Detta på grund av de många fiske redskap som ligger i vattnen utanför Portugals kust.

Det blev två och en halv dag motorgång i dimma. På vägen stannade vi för att övernatta i Lexios utanför Porto, Figurera de Fos och Peniche.

I Lexios kom vi ikapp Inalou med min bror Tomas och hans fru Heléne. Våra vägar skildes i Camaret Sur Mer, norr om Biscay för en och en halv månad sedan. Dagen efter reser dom hem till Stockholm så det blev ett kort men kärt återseende.

Med dagens moderna teknik känns det inte särskilt otäckt att gå i dimma. Vi har både en bra radar och AIS ombord. Med AIS ser vi alla andra båtar som har AIS. Vi Ser även om och när vår närmaste mötespunkt kommer att vara. Alla större fartyg har AIS och de flesta seglare också. Dom enda som inte verkar ha AIS är fiskarna. Endast en mindre del av fiskebåtarna har AIS. Dom får man hålla koll på med radar. Det är dock väldigt tråkigt med dimma.

Det blev till sist i alla fall segling och besök av delfiner.

Lissabon

Vi gick till marinan i Oeiras utanför Lissabon. Här har vi tack vare att vi skall gå med ARC 50% på hamnavgiften. Hamnavgifter är vår i särklass största kostnadspost så här långt. Vi stannade 5 nätter här. Två dagar tog vi pendeltåget in till Lissabon. Den första av dessa dagar var vi inne och flanerade i de centrala delarna. Jag, Jan-Olov, hade 24413 steg, 15,6 km och 31 våningar på stegräknaren när dagen var slut. Vi tar även en tur med spårvagnslinje 28.

Till slut fick vi sittplatser på den annars proppfulla spårvagnen
Lissabons kända spårvagnar

Ytterligare en fin utsikt över Lissabon
Efter att vi bestigit ännu en av kullarna är det gott med en öl

Den andra dagsutflykter gick till Belém. Här finns många museer och monument med anknytning till Portugals storhetstid som sjöfarar och upptäckarnattion

Monument över stora män ur Portugals historia
Vasco Da gamas grav
En av värdens vackraste fyrar påstås det

Efter 5 nätter är det dags för oss att lämna det Europeiska fastlandet. Det känns lite konstigt. Vi vet inte när vi kommer tillbaka. Om inget inträffar så blir det inte i år i alla fall. Vi lämnar vid 10 tiden en fredags morgon och skall segla till Port Santo. Dagen innan gick OSK båten Elise från Oeiras med samma mål. Vi vet även att Major Tom är på väg till Porto Santo. Det är 475 sjömil och vi räknar med att vara framme på måndag. Det blåser ordentligt 10-14 m/s rakt akterlig vind hela resan. Vi har lite problem med sömnen och provar lite olika sovplatser i båten under överfarten. Bra träning inför den stundande Atlantöverfarten. Första natten kl 04:00 kommer Christina och hämtar mig när jag ligger och försöker sova. Kutterfocken har rullat ut sig och när hon rullade in den igen trasslade det till sig. Den står och slår i vinden. Får den stå så är den snart helt sönderblåst. Vi måste upp på däck och reda ut problemet. Det blåser över 10 m/s och vågorna är ca 2 meter. När vi båda är på däck och kämpar för att reda ut de intrasslade skoten smäller det plötsligt till. Focken har släppt från däck. Där och då vet vi inte vad som hänt. Vi måste nu slita ner det fladdrande seglet helt och säkra det på däck. Det är lite stökig men till sist är det klart och jag kan återgå till kojen. Det visar sig senare att ringen längst ner på seglet gått sönder i svetsen.

I övrigt går seglingen bra. Det blir ganska tidigt väldigt djupt och då slipper man fiske redskapen. Det är väldigt lite trafik på vägen men när vi passerar stråket där de stora fartygen går lyckas vi ändå komma på kollisionskurs med två av dessa bjässar. Båda över tre hundra meter långa. Här ute på havet har dom inga svårigheter att manövrera. I god tid ser vi på AISen att dom ändrar kursen några grader så att dom passerar akter om oss på ett betryggande avstånd.

Porto Santo

Överfarten går betydligt fortare än vi räknat med. Under lördagsdygnet gör vi 176 sjömil på 24 timmar. Detta gör att vi natten till måndag beslutar oss för att rulla in förseglet helt. Detta för att inte komma fram i mörker. Christina väcker mig vid 06:30 och säger att det är dags att komma upp, vi är framme. Nå ja vi har fortfarande en bit kvar och vid 07:30 passerar vi in mellan hamnpirarna. Vi möts av Jonas på Elise som just klivit upp. Han står i sittbrunnen på Elise och talar om att det är fullt i hamnen. Dom ligger på boj. Även vi tar en boj, den sista lediga. När vi tryggt gjort fast går vi och lägger oss. Det är otroligt att man kan uppskatta en säng som står still så mycket.

Det visar sig att vi är 8 svenska båtar här i hamnen och dagen efter vår ankomst drar någon ihop samtliga till en gemensam öl eller fika på hamnfiket. Det är roligt att träffa alla andra som är på väg. De flesta skall åt samma håll som vi. Några har vi träffat förut och några är nya bekantskaper. Troligen kommer vi stöta ihop nu och då det närmaste halvåret.

En tradition här på Porto Santo är att måla på hamnpiren och bevara för eftervärlden att man varit här. Piren är full av målningar som gjorts av de som passerat före oss. Det måste vara flera tusen målningar.

Vi ser att många svenska båtar gått den här vägen. Exempelvis hittar vi Loupan och Sprays målningar intill varandra.

Nu har både Elise, Major Tom och vi fått plats i hamnen. Vi har hunnit med en rundtur med buss på ön och målat vår egen målning med färg som vi fick av Sivert och Anki på Major Tom.

Besättningarna på OSK båtarna Major Tom, Elise, Riri och Glittra på busstur runt ön
Vi hittade en liten plats vid marken för vår målning
Där nere ligger båtarna
Stranden i andra änden av Porto Santo. Dit är det 7,5 km. Cykelavstånd?
Den här lilla, inte så liten förresten gynnaren klättrade på piren.

Vi har även hunnit med att dyka. Det blev två dyk, ett fantastiskt vrakdyk och ett dyk vi kommer glömma.

Det fins en del övrigt att önska kring våra estetiska och konstnärliga egenskaper.
Men nu finns vi i alla fall på piren i Porto Santo

Spanska nordkusten

Gijon ligger i Asturien och här är det cider som gäller vilket tjejerna på Too-Ticki upplyste oss om och även bjöd på som välkomstdrink första kvällen. En cider med lite speciell smak, inte söt som den hemma. Det visade sig att den här veckan var det festival i Gijon med konserter på två center varje kväll. Näst sista kvällen spelade The original Blues Brothers band. Riktigt bra drag.

Sista kvällen brändes ett fyrverkeri av som var det bästa jag sett. I 27 minuter pågick ett fantastiskt skådespel som avslutades med krevader i en omfattning som gjorde att man undrade om kriget kommit.

Nästa anhalt blev Ribadero. En liten by som ligger ca. 30 meter ovanför hamnen. Här fick man träning i backarna. När vi checkade in fick vi en karta och där fanns tips om traktens sevärdheter. Vi föll för Playa Catedrales som skall vara en av världens vackraste och bestämde oss för att cykla dit. Playa Catedrales är med på UNESCOS världsarvslista. Men först skulle vi fixa lite med båten och jag upptäckte att jag saknade lite kabel. Grannbåten verkar vara locales så jag frågade om dom visste var man kunde köpa kabel. Jo det visste han men i dag var det stängt. Han erbjuder sig att följa med mig dit påföljande dag. Vi bestämde kl. 10.00 vilket passade oss, för stranden vi skulle besöka besöks bäst vid ebb och lågvattnet var 15.30.

Båtgrannen försvinner men återkommer som vi bestämt kl. 10.00 och vi ger oss i väg. Det visar sig att han skjutsar mig i sin bil. Tyvärr är elbutiken stängd. Under färden berättar jag att vi tänkt cykla till Playa Catedrales och frågar honom om han känner till den och om den är värd ett besök. Det gör han och berättar att det är den mest besökta turistattraktionen i den här regionen. Det är så många som vill besöka den att man måste ha biljett för att komma ner på själva stranden. Biljetter kan man fixa på turistkontoret i byn. Efter den fruktlösa bilresan till elbutiken ger vi oss alltså av till turistkontoret. Väl där får vi veta att man kan boka plats på nätet men att dagens platser är slut. Skall man besöka Playa Catedrales idag är enda möjligheten att ta bussen. Bussbiljetten ger automatiskt tillträde. Nästa buss går om 15 minuter. Vi väljer nästa buss som går 14.20 i stället. Då får vi tid för lite lunch här i Ribadero innan vårutflykt. Det visar sig att lunch serveras inte så här tidigt? Klockan är 12:30 men vi kan få frukost. Kaffe, juice och rostat bröd. Besöket på själva stranden inleddes med en lång kö och presenteras bäst med bilder.

Vilken tur vi hade som fick informationen från båtgrannen att det inte bara gick att cykla hit. Tänk om vi kommit hit och konstaterat att det bara är att cykla de 14 km tillbaks till båten för att dagens besök på stranden var fullbokat.

Nästa stopp är Viveiro. Här möts vi av Jocke och Cecilia på Bliss. De bjuder på fika i sittbrunnen och vi delar våra upplevelser från det att vi pratades vid på VHF utanför Nyköping när vi båda lämnade hemma vattnen efter midsommar. Även i Viveiro är det festival med konsert på torget. Här har man t.o.m. ställt upp stolar så man slipper stå. Vi borde förstått att det var ett varningstecken men bokade in oss en halvtimme innan för att få de platser vi ville ha. Det hela började med, vad vi tror var borgmästaren som tog tillfället i akt och höll tal i 20 minuter. Väldigt intressant för oss som som behärskar Spanska språket tillräckligt för att kunna beställa en öl. När han äntligen var klar intogs scenen av traktens kör. Efter en halv visas falsksång gav vi upp och promenerade hem till båten. Andra natten i Viveiro valde vi att ankra utanför hamnen vid stranden. Det gick alldeles utmärkt.

Sista anhalten innan A Coruna blev ankringsviken Cedeira. Seglingen dit började som så ofta här för motor på grund av för lite vind. Vart efter dagen gick ökade vinden. Mot slutet gjorde vi mellan 8 och 9 knop för bara storsegel. Vi var tvungna att gå upp i vind och rulla in en hel del av även storseglet.

Vi hade hört från Bliss att ankringen i Cedeira skulle vara ganska blåsig. Något som det även skrevs om i vår pilot bok. Vi hade dock tur och fick en lugn natt innan vi tog den sista etappen till A Coruna.

Vi har nu vant oss vid rytmen här, ingen vind på förmiddagen och för mycket vind på eftermiddagen. Vis av den erfarenheten valde vi att gå lite tidigare för att vara framme innan den hårda vinden blir för jobbig. Den här gången blev det inte som tidigare dagar med ökande vind på eftermiddagen. Det var väldigt lite vind hela dagen. Vi hade gott om tid och drev fram i för lite vind länge. Til slutet blev även vi tvungna att ge upp och köra motorn sista biten.

Nu har vi kommit till A Coruna och lämnat Biscaya bakom oss.

Bretagne

Sista natten i Cherbourg valde vi att lägga oss på ankringsplatsen utanför gästhamnen. Ankaret var uppe före kl 06:00. Siktet var inställt på Guernsey. Vi var noga med att lämna med tidvattnet och började i god fart med strömmen. Seglingen gick betydligt fortare än vi räknat med så sista biten i sundet utanför Guernsey möttes vi av 5 knop motström. Vinden hade avtagit så motorn fick bekänna färg. Nu när vi kom tidigare än beräknat fick vi möjlighet att gå in i inre hamnen innanför sillen.

På Guernsey blev vi i tre dagar. Vi gjorde stan, åkte runt ön med buss och tittade på bassänger som det badas i vid lågvatten och som helt översvämmas vid högvatten. På så vis blir det nytt fräscht vatten ungefär var 6:e timma.

Efter Guernsey gick vi till ön Sark och ankrade en natt. Natten där blev jobbig med stökiga vågor skapade av tidvattnet. På morgonen när vi lämnade hade det dock lugnat sig.

Inalou på ankringsplatsen

Nästa mål var Camaret-Sur-Mer. Seglingen tog 30 timmar. Förresten segling är synd att säga. Återigen för lite vind och mycket motorgång. På kvällen tjöt det i vår VHF radio. Det var ett larm från Franska sjöräddningen. Någon hade sett två röda nödbloss och ville veta om någon hade mer information. Larmet upprepades ett flertal gånger på natten och på morgonen skickades det även upp en helikopter i sökandet efter nödställda. Här tar man verkligen säkerheten på allvar.

Camaret blev sista hamnen tillsammans med Inalou och min bror Tomas och hans fru Heléne som vi haft följe med ända från Sverige. Vi hoppas på ett återseende lite senare.

Den 25/7 kl 08:00 skiljs våra vägar efter en månad tillsammans. Inalou skall slå följe med Major Tom, en annan OSK båt och gå direkt över Biscaya. Vi skall fortsätta ner längs med Franska kusten. Vi skall träffa vännerna Johan och Gunilla med båten Therica. Prognosen sa fina seglingsvindar och trötta på motorgång ville vi passa på. Men först skall vi besöka den lilla ögruppen Ils De Glenan som visade sig vara välbesökt men mycket vackert.

Det blev en stillaliggardag på Glenan innan vi fortsatte mot La Trinete Sur Mer. Nu kom vårt första och hitlistorna enda oväder. Vinden vred och vi tvingades kryssa. Våra första slag på hela resan. Det blev både mycket vind och mycket regn innan vi kom fram. På kajen stod Johan och Gunilla och tog emot oss. När vi kommit i ordning blev det välkomstmiddag med ostron till förrätt. Riktigt goda faktiskt.

Från Trinite gjorde vi en dagsegling till Pornichet.

Johan och Gunilla hyrde bil och vi åkte på upptäcksfärd till några vingårdar. Provsmakning och lite bunkring av ädla drycker.

Den mycket trevliga guiden ville att vi skulle prova alla sorter men eftersom det var före lunch sa vi, efter de första 10 sorterna, att det räcker med varannan.

Vi fick även bra tips om lunchställe och vad som skulle göras på eftermiddagen.

Således fortsatte vi till byn Clisson.

Där efter ytterligare en vingård.

Nu skulle guds ö besökas, Ile De’yeu. Här kom verkligen värmen. Vi har hela tiden haft ett ganska behagligt klimat, inte så där supervarmt som hemma i Sverige. Men nu slog värmen till. Vi gjorde en cyckeltur och stannade för ett dopp i Atlanten. Vattnet var dock väldigt kallt om ni frågar mig.

Kvällen avnjöts med färsk Tonfisk som Johan och Gunilla införskaffat från den lokala fiskhandlaren. Efter någon minut på vår grill smakade det mumma.

Nu fortsätter resan mot La Rochelle, men först skall ytterligare en hamn besökas……

Färden fortsätter i oslagbart väder.

Vi lättade från hamnen i Oudeschild på Texel kl 11:30 med Blankenberg i Belgien som destination. Första timmarna var det en jobbig motström. Vi hade kollat tidvattnet men tydligen gjort någon felberäkning. När man som vi nu gör går ett helt dygn blir det både med och motström. Men att starta i motström är inte kul. Längs vägen passerade vi Rotterdam. Vi passerade vid midnatt. Det var full aktivitet med många fartyg som skulle in eller ut från den stora hamnen. Rätt som det är hör jag på VHF radion, Sailing vessel Glittra Sailing vessel Glittra, pilot mas on chanel 16. Det är Rotterdams Lots som vill prata med oss. Han frågar om vi seglar eller går för motor. När han fått reda på att vi seglar informerar han om att det kommer ett JÄTTE stort lastfartyg som skall passera framför oss. Det är ett konteinerfartyg som är 400 m långt och 60 meter brett som kommer. Vi har redan sett fartyget på vår AIS och konstaterat att han kommer gå framför, och att vi som närmast kommer vara 0,5 sjömil. Jag hör hur lotsen på Holländska pratar med lastfartyget som sedan ökar farten för att öka säkerhetsavståndet till oss. Han passerar 0,7 sjömil framför, en enorm skugga som passerar i mörkret. Efter mötet är det dags för mig att bli avlöst. Jag väcker Christina. Klockan är två på natten. Efter överlämning går jag till kojs och somnar snabbt. Kl 07:00 vaknar jag av att hon mekar med seglen. Tydligen har vinden dött ut. Motorn startas och jag somnar om. Kl. 08:00 väcks jag och det är dags för frukost. Vi tar oss in i Blankenberg där vi får perfekta platser tillsammans med Inalou. Klockan är 11:30 och vi har tillryggalagt ytterligare 125 sjömil på vår resa. Nu har vi fått sillunch och ätit upp den sista svenska potatisen. Nu har jag kommit på ett sätt att lägga upp bilder så här kommer några från idag och några från tidigare stopp.

Vårt nya liv har börjat

Vi vaknar av att en grävmaskin håller på att packa sprängsten 10 meter från båten. Så kan också en dag i en långseglare liv börja. Annars började vår långsegling för några veckor sedan. Vi har faktiskt lite svårt att säga exakt vilken dag eller tid det var. Var det när vi lämnade hemmahamnen i Slagsta tisdagen den 19/6 på kvällen i hård och besvärlig vind? Eller den 20:e när vi hade vårt fantastiska avseglarmingel i Wasahamnen. 53 personer var det som trotsade regnet för att komma och vinka av oss. Ett stort tack till alla som kom och gjorde kvällen till ett fint minne för oss. Eller var det den 21:a när vi på morgonen lämnade Stockholm för att segla ner till vårt kära Ringsö söder om Trosa för att fira midsommar med våra nära och kära och seglar vänner? Efter midsommar firandet och ett tårfyllt farväl och på återseende lämnade vi tillsammans med Inalou, min bror Tomas och hans fru Heléne, Ringsö och nu var vi på väg. Vi hann inte längre ut än någon timma så blev vi uppropade på VHF av  våra avseglarkompisar på Bliss. Dom hade precis som vi nu lämnat nära och kära utanför Nyköping för sin långsegling. Hoppas vi möts i någon hamn på vägen. Vi fortsatte ner längs ostkusten och på eftermiddagen den 25/6 lade vi till i Kalmar för att fylla på förråden efter midsommar. Vi hade bestämt oss för att ta vara på det fina vädret och härifrån fortsätta direkt till Kiel. Efter middag på stan, och sista stegen på svensk mark på ett tag lämnades Kalmar morgonen där på. Efter 50 timmar på havet och slussning in i Kielkanal ankrar vi i den lilla viken vi tidigare besökt. Här ligger man bra och kan se de stora fartygen passera. Nästa stopp blev Brunsbuttel innan vi gav oss av till Helgoland. På natten vaknar jag med ett ryck av propellerljudet från ett riktigt stort fartyg alldeles intill, vi håller på att bli rammade! Jag rusar upp för att försöka undvika katastrofen men möts av en stängd nedgångslucka. Vi har alldrig nedgångsluckan stängd när vi seglar, båten rör sig inte heller. Vi ligger säkert förtöjda i gästhamnen i Brunsbuttel. Propellerljudet avtar och lastbåten försvinner sakta i mörkret på sin väg i kanalen. I Brunsbuttel ligger gästhamnen bara några meter från närmaste slussen. Jag kan lugnt gå och lägga mig igen.

Nu har vi lämnat kanalen och går till Helgoland. Helgoland är en hög ö utanför Elbe som är en skattefri son. Vi fyller disel för 1€ litern. Vilket vi tackar för. Det fina vädret har gjort att vi fått gå mycket för motor, men hellre för lite vind än för mycket.

Vi ligger två nätter på Helgoland går en lång promenad runt ön och tittar på Havssulorna som häckar bara någon meter från stigen. Vi seglar fortfarande tillsammans med brorsan och hans fru. Vi pratar om hur vi skall lägga upp fortsättningen och bestämmer oss för att segla en dag, en natt och en dag i sträck för att sedan kunna ligga still två nätter. Målet sätts till Den Helder. Men valet faller tillslut på Texel efter tips från en Holländsk båtgranne. Avgångstiden bestäms till kl 09:00. När vi tuffat på en timma upptäcker vi att frysen ombord inte mår riktigt bra. Endast -2 grader. Vi ringer tillbaks till gästhamnen på Helgoland och frågar om det möjligtvis finns någon kyltekniker på ön. Jo då det finns det. Vi vänder och meddelar Inalou problematiken och vårt beslut att vända. Dom hänger på och erbjuder även plats i sin frys. Teknikern visar sig vara mer av en händig gubbe som kan mindre än mig om kylmaskiner. Vi flyttar så mycket som går till frysfacket i kylen och till frysen på Inalou och lämnar tre timmar försenade. Efter en fantastisk natt segling lägger vi till i Texel. Nu har grävskopan haft fikapaus och kommit igång igen. I dag blir det cyckeltur och lunch i grann byn. I morgon går vi vidare på konceptet segla en dag, en natt och en dag. Vi får se vart vi kommer.

Till nästa inlägg skall jag ta reda på hur man lägger in bilder också.