Atlantöverfarten och första intrycken av Karibien

Sista tiden i Las Palmas var full av aktiviteter både via ARC och det som behövdes fixas innan avfärd. Vi längtade till att få komma iväg för att få lite lugn och varva ned. Så kom äntligen dagen D. Vi lämnade bryggan, spända och förväntansfulla. Äntligen skulle vi börja vår resa över Atlanten. Vänner stod på bryggan och på hamnpiren och vinkade av oss och önskade oss lycka till. Vi gick för motor en bit ut på fjärden men satte segel så snart vi kunde och vi passerade startlinjen strax efter klockan 13. Nu var vi påväg! Från ARC hade vi fått låna en YB Tracker för positionering men den gick även att använda för att göra blogginlägg på Facebook. Vi skapade en sida som heter Glittra. Där kan läsa mer om vad som hände på överfarten.

Vi hade en väldigt bra överfart. Medvind hela tiden. Det var skönt att vara tre ombord för då var det alltid någon som var pigg och alla fick bra med sömn. Vår HydroCharger, som vi på Johans inrådan givit namnet Elis, gav oss så mycket ström att vi kunde göra vatten varannan dag. Och eftersom vi hade vatten hela tiden så kunde vi duscha när vi ville dag. Vi åt gott, sov bra och hade en fin överfart. Naturligtvis gungade det mycket, det var varmt och klibbigt på nätterna men jämfört med andra år som ARC seglat över så skall årets upplaga vara en av de bästa vindmässigt.

img_222528129
Halvvägs firas med bubbel och snittar. Vi börjar förstå att vi har chans på pallplats i vår klass
img_2227
Det rullar lite på Atlanten, fisket blir lite utmanande.
img_058528129
En fin radarbild på sk. Squalls. Regnväder som kommer upp bakifrån med mycket nederbörd och ökande vindar. Vi klarade oss bra och kunde hålla undan för alla utom ett.

Efter 17 dygn så såg vi äntligen land för första gången sedan Las Palmas. Det var en härlig känsla. Vi hade korsat Atlanten! Vi tog kontakt med ARC finish line på St Lucia den 12 december och meddelade vår ankomst. Björn och Nella på Think Twice mötte upp oss i sin jolle, de tutade och önskade oss välkomna. De mötte oss även när vi kommit in till bryggan med en flaska vin och kramar. Vi fick även ett mottagande av ARC i form av en fruktkorg samt vår första rompunch. Nu var vi äntligen här, så som vi har längtat. Det kändes skönt att sova i en båt som låg still.

img_1779.jpg
Efter målgång fick vi vår första rompunch. Det har inte blivit den sista.

 

Tiden i St Lucia ägnades åt båtfix, handling, tvättning och utfärder. Gunilla anslöt den 17 december. Hon och Johan skulle segla med oss till den 9 januari. Vi låg kvar i St Lucia till den 23/12 för att kunna vara med på ARC prisutdelning, för vi skulle få pris för att vi kommit 3:a i vår klass.

img_0729
Prisutdelning, Vi kom trea i vår klass och bland de 20 bästa totalt.

Efter St Lucia seglade vi söderut tillsammans med Think Twice. Första stoppet blev Bequia för att fira jul med andra cruisers. Det var härligt att ligga på svaj efter att ha legat vid brygga i nästan två veckor. Bequia är jätte trevligt. Vi gjorde en tur på ön tillsammans med Think Twice. Resan fortsatte söderut för Johan och Gunilla skulle flyga hem från Grenada.

Vi har besökt många olika öar på vår väg ned till Grenada. Alla öar är väldigt olika. Vissa är små och paradisiska medan andra är större och mer bebodda. Internet är begränsat. Man är ofta hänvisad till någon restaurangs wi-fi. Utbudet i de matbutiker som finns på öarna är väldigt varierande. Sen är det ju så att alla öar är olika länder så man måste klarera ut och in hela tiden. Vi har ju turen att ha Think Twice som vår guide då de har varit i detta område under förra året. Så de vet hur allt fungerar och var det är bra att vara.

img_2327
Vår lilla båt i förgrunden
img_2399
Tobago Cays
img_2447
Våra vänner på Think Twice, Björn och Nella
img_2334
Vi har det ganska bra här i alla fall

Några av öarna har fastnat mer än andra. Vi firade nyår i Chatham Bay på Union Island. Vi åt en fantastiskt god grillad hummer. Vi gick vidare till Tobago Cays där vi snorklade på reven. Vi besökte St George på Grenada. Där sa vi även hej då till Johan och Gunilla. Sista stoppet på Grenada blev Prickly Bay. Där låg vi still några dagar. Gick till frisören samt fick kläder tvättade. Vi gjorde också en heldagsutflykt där vi besökte ett destilleri, en chokladfabrik och badade i ett vattenfall. Prickly Bay blev den sydligaste punkten på vår resa den här gången.

img_e2594
Vattenfall på Grenada
img_e2667
Christina letar efter Jack Sparrows romgömma på ön Petit Tabac
img_2599
Vilda apor har lärt sig att turisterna kommer med godsaker. Bra vet jag inte om det är men kul med nya vänner.
img_2760
Stranden på Mustique

 

På vår väg norrut besökte vi Sandy Island där vi snorklade och åt grillad hummer under stjärnhimlen. Vi åkte tillbaka till Tobago Cays men passade på att nu även besöka Petit Tabac, ön där Jack Sparrow i filmen Pirates of the Caribbean blev strandsatt och hade en gömma med Rom, vi hittade dock inte gömman. Vi gjorde även en morgon snorkling tillsammans med sköldpaddor. Vi fortsatte till ön Mustique där vi firade Björn som fyllde år. Mustique är kändis ön där bl.a Mick Jagger då och då kommer ner från sin villa för att jamma med bandet på Basils bar. Resan fortsatte till Martinique med ett kort stopp i Marigot Bay på St Lucia. Mustique, tillhör Frankrike och är med i EU, så här bunkrar vi mat och vin. Vi hyrde bil en dag och då besökte vi ett Rom destilleri och såg en hel del av ön. Tyvärr så regnade det en hel del så det blev inte många stopp för att beundra utsikten.

Det blir ju ett helt annat slitage på båten nu när vi lever och bor i den hela tiden. Det är alltid något som behöver åtgärdas av varierande kritisk karaktär. Det som har krånglat mest är frysen och vår watermaker. Men det mesta går att fixa, det tar bara längre tid både pga att det är svårt med reservdelar men också pga värmen. Något vi har fått lära oss här är att man vet aldrig när saker och ting händer eller hur resultatet blir men att något kommer att hända, det vet man.

Vi har ett fantastiskt liv här. Vi tar en dag i taget och bestämmer själva vart och när vi seglar vidare. Det enda vi inte rår över är vädret, som för det mesta är fantastiskt.

Då vi inte alltid har tillgång till internet så kommer tyvärr uppdateringen av bloggen och Facebook att bli lite eftersatt. Men vi kommer försöka underhålla våra kanaler så gott vi kan. En ny kanal är Facebook där sidan heter Glittra.

Vår plan är just nu att fortsätta norrut. I mars/april måste vi ta ett beslut om vi ska fortsätta upp till USA eller vända söderut igen för att vara på ”rätt” ställe när orkansäsongen drar igång. Som längeseglare har man alltid möjlighet att ombestämma sig.

Annonser

Porto Santo – Leslie – Kanarieöarna

Vi hade tänkt att stanna på Porto Santo någon vecka men när vi fick reda på att Inalou II, med Jan-Olovs bror med fru, skulle komma till Porto Santo så bestämde vi oss för att vänta in dem. Porto Santo är lätt att tycka om. Det är en väldigt lugn och avslappnad atmosfär. Dagarna gick, vi fick en hel del båtfix klart. En bra belysning på akterdäck, hela däcket borakolat plus lite annat smått och gott. Det som känns lite jobbigt är att vi inte riktigt kommer ifatt med underhållet för det är alltid något som går sönder eller inte fungerar som det ska. Som tur är, peppar peppar ta i trä, så har vi mått bra hela tiden förutom en förkylning och ett blått långfinger. Mellan allt båtfix så gjorde vi en del utflykter på ön. En dag cyklade vi 7,5 km enkel väg till den fina badstranden på öns västra sida.

Det var jätte jobbigt att cykla dit men väl värt resan. En annan dag gick vi runt öns östra udde. Ön såg helt annorlunda ut på andra sidan. Utseendet gick från att vara ett kargt månlandskap till att bli en sandöken.

Så kom äntligen Inalou, så att vi efter ca en och en halv månad kunde säga hej igen. Det var jätte kul att träffa dem igen och höra hur de haft det under sina två veckor i Sverige. Jag är lite avundsjuk på dem som varit hemma. Kunde jag så skulle jag ”beama” mig hem för att vara med nära och kära lite nu och då. Det jag saknar mest är doften av mina barn. Tyvärr blev samvaron med Tomas och Heléne på Inalou väldigt kortvarig pga Leslie. Prognosen för Leslie ändrade sig hela tiden. Risken att den skulle träffa Porto Santo och Madeira var överhängande så vi tog beslutet att segla direkt till Kanarieöarna. Annars hade vår plan från början varit att gå till Madeira, men det får vi ha kvar att göra. Så vi lämnade Inalou och Major Tom på Porto Santo. Dagen efter lämnade även Inalou då prognosen försämrats ytterligare, de seglade dock direkt till Calero på Lanzarote. Som tur var blev det inte så farligt på Porto Santo så de som valt att stanna klarade sig väl.

Vi bestämde oss för att segla till La Graciosa, en ö som ligger norr om Lanzarote. För att få ankra vid ön samt få en plats i hamnen så behöver man söka tillstånd. Att söka tillstånd är lätt men det dröjer innan man får ett svar så man måste vara ute i god tid. Länken Ankringstillstånd samt Blankett.

La Graciosa är en helt fantastisk ö. Klart vatten och fin ankringsvik. När vi kom dit låg redan Muckle Flugga där. Bliss och RIRI kom dagen efter. Tillsammans med RIRI och Bliss gjorde vi en bestigning av en av topparna på ön samt besökte öns större by Caleta del Sebo. Byn är ganska mysig och trevlig atmosfär. Vi tog en gemensam lunch innan vi gick åter till båtarna. Det skulle bli vågor på natten och efterkommande morgon som ett resultat av Leslies framfart. Vi funderade på om vi skulle flytta oss men beslutade oss för att ligga kvar. Det ryckte och slet i båten på natten på ett konstigt sätt. Vi förstod att något inte stod rätt till med ankararet men kunde inte vidta någon åtgärd på ett säkert sätt under natten. På morgonen så dök Jan-Olov ned och det visade sig att ankarkättingen hade virat sig ett varv runt ett stenblock. Jag släppte ut mer kätting och Jan-Olov fick göra ett antal dykningar innan vi var loss. Allt gick bra men vädret blev sämre så vi beslutade oss för att segla vidare till Lanzarote och hamnen Calero, där även Inalou låg.

Calero är en fin och skyddad hamn med flera trevliga restauranger. Vi passade på att tvätta. En av dagarna gick vi till grannbyn Carmen. En trevlig promenad längs kustlinjen. Carmen är en stad fylld av turistanläggningar men fint utsmyckad med fin strandpromenad och många fina planteringar. Vi gick en tur runt stan och tog sedan en lunch på en trevlig restaurang med utsikt över hamninloppet.

Sista stoppet på Lanzarote blev Marina Rubicon. Här planerade vi att bli drygt en vecka. RIRI, Bliss och Inalou låg redan i hamn när vi kom in. På vägen till Marina Rubicon var vår plan att fylla våra vattentankar men det visade sig att watermakern inte mådde så bra trots rengöringen på La Graciosa. Effekten var nu bara hälften, 30 liter per timme, plus att vi fick flera stopp sk ”system block” som kräver omstart av watermakern. Så det blev tyvärr inte så mycket vatten gjort. Vi bytte en av pumparna under stoppet i Marina Rubicon, får se om det förbättrar effekten.

Utanför Marina Rubicon finns det ett undervattensmuseum som heter Museo Atlántico som man kan dyka på, Mer information. Ett fantastiskt dyk. Det är en konstnär som gjort en utställning under vattnat. Andra dyket var ett jätte fint dyk med massor av fisk, flera muränor, rockor och bläckfisk.

Tack Jocke på Bliss för dykbilderna.

Några dagar senare hyrde vi bil tillsammans med RIRI och Inalou. Vi besökte Volcano House som är byggt av en känd konstnär som hette Cesar Manrique. Det är ett hus som är byggt helt i lava sten. Resan gick därefter vidare till Bodega Rubicon för vinprovning.

Dagen avslutades med en busstur runt vulkanområdet Timanfaya. Det kändes som att åka buss på månen. Helt säkert har de spelat in filmen Armageddon här. Iallafall är omgivningen väldigt lik. Det är fortfarande ca 800 grader 6 meter under markytan på vissa ställen.

I slutet på vår vistelse på Lanzarote tigvi lokalbussarna till Arrecife tillsammans med Inalou. En trevlig stad men väldigt tyst trots sin storlek. Vi besökte bl a ett historiskt museum inrymt i ett försvarstorn, tyvärr var all information på spanska.

När jag sitter och skriver detta är det endast en månad kvar tills det är dags för vår första atlantöverfart. Det börjar kännas lite stressigt. Det är svårt att föreställa sig hur det kommer att kännas, närmare tre veckor på öppet hav. Som tur är har vi fått den bästa presenten, vår dotter Ida med fästman Jacob och svärmor Laila kommer till Las Palmas för att umgås med oss i hela tre dagar. Det ska bli så kul att få träffa dem. Det är ju mer än fem månader sedan vi sågs fysiskt.

Innan Las Palmas tänkte vi göra några stopp på Fuerteventura men mer om det i nästa inlägg.

Galicien

Vi har nu landat i området Galicien. Galicien är ett område med många olika rior, eller vikar som vi säger i Sverige. I varje ria finns det flera ställen att ankra i. Vår tanke är att spendera några veckor i detta område.

Vårt första lite längre stopp blev i staden À Coruna. Vi stannade där i fem nätter. Vi behövde handla en del saker till båten samt att vi ville hinna uppleva staden. Vi behövde även fullfölja vår medborgerliga plikt att rösta i det svenska valen till riksdag, kommun och landsting. Vi hade kontaktat ambassaden i Madrid då vi var i Gijon och ordnat så att de skickade underlagen för poströstning till konsulatet i À Coruna. Personalen på konsulatet kom personligen ned till marinan och överlämnade underlagen till oss. Vilken service! À Coruna är en trevlig stad med en trevlig hamn och flera gågator i närheten. Gågatorna är fyllda med affärer och restauranger.

Vi träffade många svenska båtar i hamnen och flera av dem var medlemmar i OSK bl. a Bliss, RIRI, Pegasus och Sine Cura. Första kvällen åt vi en gemensam middag på Bliss, mycket trevligt! Vi gjorde en utflykt på cykel till IKEA. Men vi kunde konstatera att det var med livet som insats då enda vägen dit var på hårt trafikerade gator. Vi kom dock helskinnade fram och tillbaka. Vi inhandlade några bra att ha saker samt åt köttbullar med potatismos och lingonsylt till lunch.

Vi tog även en cykeltur till den berömda fyren Hercules som med sina 234 trappsteg bjöd på en vidunderlig utsikt över À Coruna.

Innan vi lämnade À Coruna så han vi åter säga hej till Elisabeth och Kaarina på Too-Ticki, som vi senast träffade i Gijon, vi drog vidare.

Nästa mål blev Camariñas. Resan dit gick i dimmans tecken. Då vi vaknade i À Coruna så låg dimman tjock men vi bestämde oss för att gå ändå. Vår tanke var först att gå till Corme, ca 30 distans söderut. Men när vi väl började närma oss Corme hade vi så bra fart och det var ändå dimma så vi bestämde oss för att fortsätta. På vägen mellan Corme och Carmariñas fick vi besök av delfiner vid två tillfällen. Det är stor skillnad mellan delfinerna här och de Skottland. I Skottland kunde de leka framför båten i över en timme vid varje tillfälle. Här ser man dem bara några minuter åt gången. När vi rundade udden för att gå in i ria Camariñas så ökade vinden. Vi rullade in genuan och gjorde nio knop för bara storen. Väl inne i viken så försökte vi få fäste för stävankaret i kelpen. Vi fick ankra om tre gånger innan vi fick ett bra fäste. Natten var lugn, inga vågor och ankaret satt fast. Dagen efter började i solsken. Efter frukosten sjösatte vi jollen och tog oss en tur in till byn. Vi tog en lunch på en restaurang i hamnen och sedan en liten promenad i gränderna. Vädret ändrade sig dock snabbt till det sämre? Dimman hade dragit in i viken så vi bestämde oss för att ta oss tillbaka till båten. När vi skulle starta utombordaren så ville den inte som vi så vi fick ro tillbaka i dimman. Så Jan-Olov fick 30 minuter gratis träning i Glittras egen roddmaskin. Väl tillbaka var vi ordentligt frusna och fuktiga. Det är inte vackert väder alla dagar i en längeseglares liv.

Många har ett sådant här litet uthus på tomten. En lite lustig konstruktion tycker vi. Vet du vad
det används till får du gärna upplysa oss genom att lägga en kommentar här på bloggen.

Nästa ankringsställe var den lilla byn Sardiñeiro, ca 25 distans söderut. Vi ankrade nära den fina sandstranden i turkost vatten. En lugn och fin vik med en härlig utsikt mot horisonten. Vi rodde in med jollen och gick en tur genom byn. Här provade vi det fina ankaret och tipset med att fästa ankaret i en gummicord som vi fått av Björn och Gertrud på ThinkTwice. Funkade perfekt! Då vi var i Camariñas så såg vi ett underligt litet stenhus som vi inte riktigt förstod var det var. Här såg vi flera och det visade sig att det troligen är någon form av gravkammare. Trots att siestan var slut var det mesta stängt så vi rodde tillbaka till båten och åt middag i solnedgången.

Färden gick vidare till orten Portosin. Vi valde Portosin pga att vi därifrån skulle kunna ta en buss till Santiago de Compostela som är den berömda katedralen för kristna pilgrimer. Marinan i Portosin är liten men välskött. Vi hade ringt om plats innan och tur var väl det för vi fick bara stanna två nätter för därefter skulle marinan vara värd för en seglingstävling. Dagen efter ankomst tog vi så bussen till Santiago. Busshållplatsen i Portosin var vid banken. Det visste tydligen alla, men det fanns inte en enda skylt som visade på det. Resan till Santiago tog ca en och enhalv timme inkl. ett byte i Noia. Det är väl värt resan till Santiago. Katedralen är jätte vacker både utanpå och inuti. Vi lyckades även med konststycket att få se aposteln James gravkammare inne i katedralen. Området runt katedralen är fullt av trånga vindlande gränder som var jätte mysiga att gå i. På torget framför katedralen kom det hela tiden grupper med pilgrimsvandrare som gjort pilgrimsfärden till Katedralen på riktigt och inte som vi som fuskat med buss. Respekt till alla som genomför denna vandring.

Efter Portosin tog vi oss vidare och gjorde några stopp på flera mysiga ställen. Vi hade varit i kontak med Mats och Ingela på Elinalida och bestämt att vi skulle försöka sammanstråla. På vägen till dom så stannade vi bl. a vid en strand som heter Praia de Castro och som ligger alldeles i början på Ria de Arousa. På morgonen när jag kom upp för att göra frukost var det dimma. Men döm om min förvåning när jag upptäckte att vi hade en dykflagga ca 15 meter akter om båten. Det visade sig att de var tre fridykare som troligen fiskade knivmusslor på botten.

Les Sables till Gijon

Efter några härliga dagar på ön Ile D’yeu fortsatte vår resa längs den franska atlantkusten. Nästa stopp blev Les Sables d’Olonne. Vi fick en bra plats i marinan precis alldeles bakom de många katamaranerna som låg leveransklara alldeles bakom oss.

Detta är hamnen där bl a Vendeeglobe startar ifrån. I hamnen låg nu några av de extrembåtar som ensamseglare seglar bl a Volcanic Fiber Evolution.

Vi gick en tur igenom stan som är full av små trevliga gränder med barer, restauranger och affärer innan vi avslutade kvällen med middag i båten och en kvällspromenad längs bryggorna.

Dagen efter fortsatte vi till La Rochelle. Vi fick en bra plats på samma brygga som Therica, i området som heter Tamaris, nära stan och alla båttillbehörsbutiker. Hamnen i La Rochelle är enorm. Det ligger ca 4000 båtar i hamnen. Marinan erbjuder att man får ligga tre nätter till priset av två. Första dagen i La Rochelle ägnades åt båtfix och tvätt. Tvätteriet låg i den andra änden av hamnen vilket innebar en cykeltur på ca 5 min i en riktning. Det blev några vändor innan allt var klart. Som tur var fick jag hjälp av Gunilla på Therica både med att jag fick låna en av deras Bromton packväskor samt att hon även tog halva tvätten på sin cykel. Fantastiskt med sådana vänner.

Dagen avslutades med en kväll på stan där Johan och Gunilla stod för värdskapet. Kvällen började med en drink på en pub för att sedan fortsätta på en restaurang vid hamnen. Där bjöds vi på ostron till förrätt och anka till huvudrätt. Med Johans ypperliga guidning i hur man äter ostron, inmundigades denna läckerhet.

Efter middagen promenerade vi längs hamnen för att slutligen avsluta denna fantastiska kväll på en utomhus pub som fick det att kännas som vi redan var i Karibien, förutom att man i ena delen av puben avnjöt stumfilmer.

Nästa dag bjöd Gunilla och Johan på en heldags guidning på ön Ile de R’e. Dagen började med en båttur över sundet. Turen tar ca en timme. Väl framme i den lilla hamnstaden Saint Martin, packades cyklarna upp och vi cyklade till Gunilla och Johans hus för en kaffe och färska Pain au chocolat. Vi cyklade sedan vidare till byn Loix för att äta lunch. På vägen dit passerade vi en salttillverkning där vi inhandlade kryddat salt. Efter lunchen, som bestod av musslor, cyklade vi vidare till öns vinkooperativ för vinprovning. Det slutade med att vi bunkrade mer vin till båten. Ile de R’e är en fantastisk cykelö. Det är jätte fina cykelvägar runt hela ön. Cykelturen avslutades med en Galette på en restaurang i hamnen i väntan på båtturen hem igen. Väl tillbaka i båten igen var vi helt slut. Full av intryck. En fantastisk dag avslutades med en drink på Therica.

Jobbigt läge om man tänkt sig att ta en tur med båten
Den här sortens åsna finns tydligen bara här på ön.

Nästa dag var vår sista dag i La Rochelle. Vi hade bestämt oss för att ligga kvar i hamnen under dagen men att till kvällen gå ut och lägga oss i en ankringsvik söder om Ile de R’e. Efter ca en och en halv vecka tillsammans var det nu dags att säga tack för en fantastisk tid längs Frankrikes kust och hej då till Gunilla och Johan. Beslutet att gå till ankringsvik natten innan avfärd till Gijon visade sig vara ett dåligt beslut. Det gungade hela natten och det kom även en störtskur. På morgonen då vi skulle ta upp ankaret blåste som bara den samt hela ankarkättingen var full i snäckor. Vi slet som bara den i en timme innan ankaret till slut var uppe. Då hade vinden ökat och vridit så vi fick en ganska jobbig kryssbog innan vi kunde vända stäven mot syd. Dagen och natten blev väldigt jobbig. Vi fick mycket vågor som gjorde att båten krängde och hade sig. Det blev inte mycket sömn den natten. Dagen efter var det bleke så då blev det motorgång. Framemot eftermiddagen kom vinden tillbaka och vi kunde plattlänsa. Med nygjord preventer både fram och bak samt spirad Genua så blev denna natt en mycket behaglig resa. Vi kom fram till Gijon vid lunch, precis som planerat. Nytt land och ny flagga. När vi kom in hamnen möttes vi av viftande armar på Too-ticki som hälsade oss välkomna. Nu kommer vi göra Gijon några dagar innan vi fortsätter vår resa längs den spanska kusten.

Blankenberg till Cherbourg

Även Blankenberg visade sig från sin bästa sida. Det fina vädret bara fortsätter. Eftersom vi nu var i Belgien, musslornas hemland, så vad passar bättre än att inmundiga dessa läckerheter. Sagt och gjort, vi hittade en bra restaurang på strandpromenaden. Samma kväll skulle Belgien spela mot Brasilien i fotbolls VM. Vi åt musslor under första halvlek. Det fanns en tv på restaurangen. Vi förstod i pausen att något stort var på gång för Belgien, så vi beslöt oss för att gå ned till festiviteterna vid hamnen för att följa andra halvlek. Belgien vann och som de festades!! Och vi var inte sena med att hänga på.

CAHK9255

Dagen efter såg vi Sverige matchen, men den var en stor besvikelse, så vi gick ned på stranden och njöt av solen och sand mellan tårna i stället.

IMG_0151

Efter två nätter i Blankenberg var det så dags att fortsätta färden söderut. Härifrån skulle det bli nya farvatten för oss. Så här långt söderut har vi aldrig tidigare varit med egen båt. Alla hamnar från och med nu kommer att innebära nya breddgrader.

Nu styrde vi stäven mot nästa hamn som var Dunkerque, första hamnen i Frankrike. Resan tog två dagar inkl. en nattsegling. Nu började vi närma oss ett delmål på vår resa nämligen Normandie kusten. Ett av våra delmål är att besöka platser som har en anknytning till andra världskriget. Dunkerque är en sådan plats. Vi såg en film hemma i Sverige för en tid sedan som heter just Dunkerque och som handlade om evakueringen av Brittiska och Franska soldater som hade fastnat på kontinenten när Tyskland ockuperade Europa. Det kändes speciellt att komma till den staden där det faktiskt hände. Staden i sig var inte så speciell men vi besökte ett museum och stadens högsta torn med fantastisk utsikt över staden. Vi lyckades befinna oss i Frankrike när Frankrike spelade mot Belgien i fotbolls VM, och Frankrike vann. Och som de festades, bilarna åkte runt hela staden under resten av kvällen och tutade som galningar. Vi lyckas komma till platser där det festas.

Nästa hamn bestämdes till Cherbourg (för att fira 14 juli och Frankrike i VM final mot Kroatien). Vindarna och vädret fortsätter vara förliga. Vi hade en fin seglig dock blev vi förvånade att gryningen dröjde så länge. Solen gick inte upp förrän 06:12! Vi har helt klart kommit längre västerut än vad vi varit tidigare. Vi hade även bra medström så jag var tvungen att rulla in genuan så att vi inte kom in i hamnen för tidigt. Väl framme i Cherbourg lyckades vi få de två sista platserna vid bryggan i hamnen. Vi sov i kapp lite sömn och sedan gjorde vi stan. Dagen efter var det nationaldag med ett fantastiskt fyrverkeri i hamnen och vi satt på första parkett. Nästa dag var det VM final på storbildsskärm på torget mitt i stan. Frankrike vann finalen och det skrålades och festades hela kvällen.

På måndagen hyrde vi bil för att göra Normandie kusten. Vi började resan med att åka till ett Tyskt Batteri där flertalet av kanonerna var kvar i sina batterier. Vi fick en guidad tur på ca en timme, väldigt bra och trevlig guide. Färden fortsatte sedan till den amerikanska kyrkogården med vita kors för de som stupat i andra världskriget. En fin plats. Vi blev helt tagna och lite ledsna. Men samtidigt ödmjukt tacksamma för alla de som stupat för att få fred. Vi åkte vidare mot Point de Hoc. En ca 30 meter hög klippa som soldaterna klättra uppför för att kunna besegra tyskarna. Resan avslutades med ett besök på Airborne museet som är ett museum för de flygburna trupperna. En dag full av intryck och känslor. På kvällen dagen efter gick vi ut och lade oss på ankare då vi skulle starta väldigt tidigt för få så bra strömmar som möjligt till vår nästa hamn som skulle bli Guernsey.

Visum, check!

Nu är visumet fixat. Kommer på posten om en vecka 😀. Ännu en punkt på listan som kan bockas av. Funktionskontrollerat watermaker, check, funtionskontrollerat nya plotter, check. Man hinner en uppgift per dag 😜. Det som blir klart, blir klart. Solen skiner iallafall och vi mår bra.