Kanarieöarna och förberedelse för Atlantöverfarten.

I morgon den 25 november 2018 startar vi vår Atlant överfart. Nu ligger vi i Las Palmas Marina och håller på med de sista förberedelserna. Efter att vi lämnade Lanzarote besökte vi några hamnar på Fuerteventura. Vi tyckte bättre om Lanzarote.

Här kommer några bilder på väggmålningarna i Gran Tarajal på Fuerteventura.

När vi kom till Las Palmas tyckte vi att vi hade gått om tid på oss innan starten.

Vi deltar i ARC Atlantic Rally for Cruisers. Ett årligt event som både är en kappsegling och en eskader. Läs mer om ARC på hemsidan. https://www.worldcruising.com/

Vi har verkligen haft både kul och jobbigt här under dessa veckor.

Service av många delar och system skall utföras
Ida, Jacob och Mamma, svärmor / Farmor Laila på besök. Jätte roligt och trevligt
Atlantens vågor är fascinerande

En dag besökte vi akvariet

En vecka före start är det parad. Alla deltagande nationer tågar genom marinan,
Christina var Sveriges fanbärare

Johan skall segla med oss på båten över Atlanten.
Johans fru Gunilla är med här och hjälper till med förberedelserna. Här lagar vi mat.
Ett stort tack till Peter och Jacklin för att vi fick laga maten i er lägenhet.

Maskerad med temat One night in Rio. Visst är vi snygga?

Näst sista kvällen bjöds vi på avskedsfest med samba.
Skippers briefing med senaste väderuppdatering.

Nästa blogginlägg kommer från St Lucia i Karibien😎😎⛵️🇸🇪

Annonser

Porto Santo – Leslie – Kanarieöarna

Vi hade tänkt att stanna på Porto Santo någon vecka men när vi fick reda på att Inalou II, med Jan-Olovs bror med fru, skulle komma till Porto Santo så bestämde vi oss för att vänta in dem. Porto Santo är lätt att tycka om. Det är en väldigt lugn och avslappnad atmosfär. Dagarna gick, vi fick en hel del båtfix klart. En bra belysning på akterdäck, hela däcket borakolat plus lite annat smått och gott. Det som känns lite jobbigt är att vi inte riktigt kommer ifatt med underhållet för det är alltid något som går sönder eller inte fungerar som det ska. Som tur är, peppar peppar ta i trä, så har vi mått bra hela tiden förutom en förkylning och ett blått långfinger. Mellan allt båtfix så gjorde vi en del utflykter på ön. En dag cyklade vi 7,5 km enkel väg till den fina badstranden på öns västra sida.

Det var jätte jobbigt att cykla dit men väl värt resan. En annan dag gick vi runt öns östra udde. Ön såg helt annorlunda ut på andra sidan. Utseendet gick från att vara ett kargt månlandskap till att bli en sandöken.

Så kom äntligen Inalou, så att vi efter ca en och en halv månad kunde säga hej igen. Det var jätte kul att träffa dem igen och höra hur de haft det under sina två veckor i Sverige. Jag är lite avundsjuk på dem som varit hemma. Kunde jag så skulle jag ”beama” mig hem för att vara med nära och kära lite nu och då. Det jag saknar mest är doften av mina barn. Tyvärr blev samvaron med Tomas och Heléne på Inalou väldigt kortvarig pga Leslie. Prognosen för Leslie ändrade sig hela tiden. Risken att den skulle träffa Porto Santo och Madeira var överhängande så vi tog beslutet att segla direkt till Kanarieöarna. Annars hade vår plan från början varit att gå till Madeira, men det får vi ha kvar att göra. Så vi lämnade Inalou och Major Tom på Porto Santo. Dagen efter lämnade även Inalou då prognosen försämrats ytterligare, de seglade dock direkt till Calero på Lanzarote. Som tur var blev det inte så farligt på Porto Santo så de som valt att stanna klarade sig väl.

Vi bestämde oss för att segla till La Graciosa, en ö som ligger norr om Lanzarote. För att få ankra vid ön samt få en plats i hamnen så behöver man söka tillstånd. Att söka tillstånd är lätt men det dröjer innan man får ett svar så man måste vara ute i god tid. Länken Ankringstillstånd samt Blankett.

La Graciosa är en helt fantastisk ö. Klart vatten och fin ankringsvik. När vi kom dit låg redan Muckle Flugga där. Bliss och RIRI kom dagen efter. Tillsammans med RIRI och Bliss gjorde vi en bestigning av en av topparna på ön samt besökte öns större by Caleta del Sebo. Byn är ganska mysig och trevlig atmosfär. Vi tog en gemensam lunch innan vi gick åter till båtarna. Det skulle bli vågor på natten och efterkommande morgon som ett resultat av Leslies framfart. Vi funderade på om vi skulle flytta oss men beslutade oss för att ligga kvar. Det ryckte och slet i båten på natten på ett konstigt sätt. Vi förstod att något inte stod rätt till med ankararet men kunde inte vidta någon åtgärd på ett säkert sätt under natten. På morgonen så dök Jan-Olov ned och det visade sig att ankarkättingen hade virat sig ett varv runt ett stenblock. Jag släppte ut mer kätting och Jan-Olov fick göra ett antal dykningar innan vi var loss. Allt gick bra men vädret blev sämre så vi beslutade oss för att segla vidare till Lanzarote och hamnen Calero, där även Inalou låg.

Calero är en fin och skyddad hamn med flera trevliga restauranger. Vi passade på att tvätta. En av dagarna gick vi till grannbyn Carmen. En trevlig promenad längs kustlinjen. Carmen är en stad fylld av turistanläggningar men fint utsmyckad med fin strandpromenad och många fina planteringar. Vi gick en tur runt stan och tog sedan en lunch på en trevlig restaurang med utsikt över hamninloppet.

Sista stoppet på Lanzarote blev Marina Rubicon. Här planerade vi att bli drygt en vecka. RIRI, Bliss och Inalou låg redan i hamn när vi kom in. På vägen till Marina Rubicon var vår plan att fylla våra vattentankar men det visade sig att watermakern inte mådde så bra trots rengöringen på La Graciosa. Effekten var nu bara hälften, 30 liter per timme, plus att vi fick flera stopp sk ”system block” som kräver omstart av watermakern. Så det blev tyvärr inte så mycket vatten gjort. Vi bytte en av pumparna under stoppet i Marina Rubicon, får se om det förbättrar effekten.

Utanför Marina Rubicon finns det ett undervattensmuseum som heter Museo Atlántico som man kan dyka på, Mer information. Ett fantastiskt dyk. Det är en konstnär som gjort en utställning under vattnat. Andra dyket var ett jätte fint dyk med massor av fisk, flera muränor, rockor och bläckfisk.

Tack Jocke på Bliss för dykbilderna.

Några dagar senare hyrde vi bil tillsammans med RIRI och Inalou. Vi besökte Volcano House som är byggt av en känd konstnär som hette Cesar Manrique. Det är ett hus som är byggt helt i lava sten. Resan gick därefter vidare till Bodega Rubicon för vinprovning.

Dagen avslutades med en busstur runt vulkanområdet Timanfaya. Det kändes som att åka buss på månen. Helt säkert har de spelat in filmen Armageddon här. Iallafall är omgivningen väldigt lik. Det är fortfarande ca 800 grader 6 meter under markytan på vissa ställen.

I slutet på vår vistelse på Lanzarote tigvi lokalbussarna till Arrecife tillsammans med Inalou. En trevlig stad men väldigt tyst trots sin storlek. Vi besökte bl a ett historiskt museum inrymt i ett försvarstorn, tyvärr var all information på spanska.

När jag sitter och skriver detta är det endast en månad kvar tills det är dags för vår första atlantöverfart. Det börjar kännas lite stressigt. Det är svårt att föreställa sig hur det kommer att kännas, närmare tre veckor på öppet hav. Som tur är har vi fått den bästa presenten, vår dotter Ida med fästman Jacob och svärmor Laila kommer till Las Palmas för att umgås med oss i hela tre dagar. Det ska bli så kul att få träffa dem. Det är ju mer än fem månader sedan vi sågs fysiskt.

Innan Las Palmas tänkte vi göra några stopp på Fuerteventura men mer om det i nästa inlägg.

Galisien och Portugal

I skrivande stund sitter jag i sittbrunnen på båten. Vi befinner oss på Porto Santo ca 30 sjömil norr om Madeira. Jag inser att det var ett tag sen vi gjorde vårt senaste inlägg och att vi varit med om en hel del sedan dess.

Vi avlutade vår tid i Galicien med att sammanstråla med Mats och Ingela på ElinAlida. Dom har tillbringat sommaren hemma i Sverige och haft båten upplagd här i Galicien. Mats och Ingela har seglat runt här i Galicien en hel del och kan tipsa om många fina ställen. Enda problemet är tiden. Man hinner på en genomfart som vi gör bara besöka ett fåtal av alla de ställen som rekommenderas.

Våra val föll på naturreservaten Isla Ons, Isla Cies och byarna Combarro och slutligen Bayona. Samt några ankringsvikar.

Isla Ons är ganska turistigt med en liten by vid hamnen. Turbåtarna kommer och går hela tiden. Vi ställer oss frågan som så många andra långseglare, varför måste vi seglare ansöka om tillstånd att få segla här och utöver detta även ankringstillstånd för alla dagar vi befinner oss i området. Vi spekulerar i om det kan vara så att dom får bidrag för alla som besöker dessa områden och att tillstånden egentligen är till för att hålla räkning på alla?

Vi tar en promenad upp till fyren på Isla Ons.
Där nere ligger Glittra tryggt på en gratis boj vid piren på Isla Ons

Det är lite mindre turister på Isla Cies tycker vi. Det går visserligen turbåtar även hit men det finns ingen by och bara en resturang vid hamnpiren. Det finns även en campingplats. Vi tar jollen in till stranden och klättrar även här upp till fyren.

Stranden på Isla Cies
Är det en Elefant på väg in i grottan?
Dit upp ska vi, 174 m över havet och 30 grader varmt😅[[[[[[[[[[[[
Christina ser förvånansvärt pigg ut
Fin utsikt är det i alla fall
För att komma till vägen som leder till fyren skall en liten bro passeras
Samma bro på eftermiddagen vid högvatten

På rekommendation från många tog vi oss även in till byn Combarro. Det visade sig vara bra rekommendationer. Gamla delen av byn är något speciellt som bäst beskrivs med bilder.

Vi avslutade vår tid i Galicien med att gå till Bayona. Även det en fin by. Tyvärr stannade vi bara en kväll. Här sammanstrålade vi med Britt-Marie och Kjell på Mermaid som vi hade sällskap med till Lissabon. Vår tanke var att segla non stopp från Galicien till Lissabon men vi ändrade oss och gjorde tre långa dagseglingar i stället. Detta på grund av de många fiske redskap som ligger i vattnen utanför Portugals kust.

Det blev två och en halv dag motorgång i dimma. På vägen stannade vi för att övernatta i Lexios utanför Porto, Figurera de Fos och Peniche.

I Lexios kom vi ikapp Inalou med min bror Tomas och hans fru Heléne. Våra vägar skildes i Camaret Sur Mer, norr om Biscay för en och en halv månad sedan. Dagen efter reser dom hem till Stockholm så det blev ett kort men kärt återseende.

Med dagens moderna teknik känns det inte särskilt otäckt att gå i dimma. Vi har både en bra radar och AIS ombord. Med AIS ser vi alla andra båtar som har AIS. Vi Ser även om och när vår närmaste mötespunkt kommer att vara. Alla större fartyg har AIS och de flesta seglare också. Dom enda som inte verkar ha AIS är fiskarna. Endast en mindre del av fiskebåtarna har AIS. Dom får man hålla koll på med radar. Det är dock väldigt tråkigt med dimma.

Det blev till sist i alla fall segling och besök av delfiner.

Lissabon

Vi gick till marinan i Oeiras utanför Lissabon. Här har vi tack vare att vi skall gå med ARC 50% på hamnavgiften. Hamnavgifter är vår i särklass största kostnadspost så här långt. Vi stannade 5 nätter här. Två dagar tog vi pendeltåget in till Lissabon. Den första av dessa dagar var vi inne och flanerade i de centrala delarna. Jag, Jan-Olov, hade 24413 steg, 15,6 km och 31 våningar på stegräknaren när dagen var slut. Vi tar även en tur med spårvagnslinje 28.

Till slut fick vi sittplatser på den annars proppfulla spårvagnen
Lissabons kända spårvagnar

Ytterligare en fin utsikt över Lissabon
Efter att vi bestigit ännu en av kullarna är det gott med en öl

Den andra dagsutflykter gick till Belém. Här finns många museer och monument med anknytning till Portugals storhetstid som sjöfarar och upptäckarnattion

Monument över stora män ur Portugals historia
Vasco Da gamas grav
En av värdens vackraste fyrar påstås det

Efter 5 nätter är det dags för oss att lämna det Europeiska fastlandet. Det känns lite konstigt. Vi vet inte när vi kommer tillbaka. Om inget inträffar så blir det inte i år i alla fall. Vi lämnar vid 10 tiden en fredags morgon och skall segla till Port Santo. Dagen innan gick OSK båten Elise från Oeiras med samma mål. Vi vet även att Major Tom är på väg till Porto Santo. Det är 475 sjömil och vi räknar med att vara framme på måndag. Det blåser ordentligt 10-14 m/s rakt akterlig vind hela resan. Vi har lite problem med sömnen och provar lite olika sovplatser i båten under överfarten. Bra träning inför den stundande Atlantöverfarten. Första natten kl 04:00 kommer Christina och hämtar mig när jag ligger och försöker sova. Kutterfocken har rullat ut sig och när hon rullade in den igen trasslade det till sig. Den står och slår i vinden. Får den stå så är den snart helt sönderblåst. Vi måste upp på däck och reda ut problemet. Det blåser över 10 m/s och vågorna är ca 2 meter. När vi båda är på däck och kämpar för att reda ut de intrasslade skoten smäller det plötsligt till. Focken har släppt från däck. Där och då vet vi inte vad som hänt. Vi måste nu slita ner det fladdrande seglet helt och säkra det på däck. Det är lite stökig men till sist är det klart och jag kan återgå till kojen. Det visar sig senare att ringen längst ner på seglet gått sönder i svetsen.

I övrigt går seglingen bra. Det blir ganska tidigt väldigt djupt och då slipper man fiske redskapen. Det är väldigt lite trafik på vägen men när vi passerar stråket där de stora fartygen går lyckas vi ändå komma på kollisionskurs med två av dessa bjässar. Båda över tre hundra meter långa. Här ute på havet har dom inga svårigheter att manövrera. I god tid ser vi på AISen att dom ändrar kursen några grader så att dom passerar akter om oss på ett betryggande avstånd.

Porto Santo

Överfarten går betydligt fortare än vi räknat med. Under lördagsdygnet gör vi 176 sjömil på 24 timmar. Detta gör att vi natten till måndag beslutar oss för att rulla in förseglet helt. Detta för att inte komma fram i mörker. Christina väcker mig vid 06:30 och säger att det är dags att komma upp, vi är framme. Nå ja vi har fortfarande en bit kvar och vid 07:30 passerar vi in mellan hamnpirarna. Vi möts av Jonas på Elise som just klivit upp. Han står i sittbrunnen på Elise och talar om att det är fullt i hamnen. Dom ligger på boj. Även vi tar en boj, den sista lediga. När vi tryggt gjort fast går vi och lägger oss. Det är otroligt att man kan uppskatta en säng som står still så mycket.

Det visar sig att vi är 8 svenska båtar här i hamnen och dagen efter vår ankomst drar någon ihop samtliga till en gemensam öl eller fika på hamnfiket. Det är roligt att träffa alla andra som är på väg. De flesta skall åt samma håll som vi. Några har vi träffat förut och några är nya bekantskaper. Troligen kommer vi stöta ihop nu och då det närmaste halvåret.

En tradition här på Porto Santo är att måla på hamnpiren och bevara för eftervärlden att man varit här. Piren är full av målningar som gjorts av de som passerat före oss. Det måste vara flera tusen målningar.

Vi ser att många svenska båtar gått den här vägen. Exempelvis hittar vi Loupan och Sprays målningar intill varandra.

Nu har både Elise, Major Tom och vi fått plats i hamnen. Vi har hunnit med en rundtur med buss på ön och målat vår egen målning med färg som vi fick av Sivert och Anki på Major Tom.

Besättningarna på OSK båtarna Major Tom, Elise, Riri och Glittra på busstur runt ön
Vi hittade en liten plats vid marken för vår målning
Där nere ligger båtarna
Stranden i andra änden av Porto Santo. Dit är det 7,5 km. Cykelavstånd?
Den här lilla, inte så liten förresten gynnaren klättrade på piren.

Vi har även hunnit med att dyka. Det blev två dyk, ett fantastiskt vrakdyk och ett dyk vi kommer glömma.

Det fins en del övrigt att önska kring våra estetiska och konstnärliga egenskaper.
Men nu finns vi i alla fall på piren i Porto Santo

Galicien

Vi har nu landat i området Galicien. Galicien är ett område med många olika rior, eller vikar som vi säger i Sverige. I varje ria finns det flera ställen att ankra i. Vår tanke är att spendera några veckor i detta område.

Vårt första lite längre stopp blev i staden À Coruna. Vi stannade där i fem nätter. Vi behövde handla en del saker till båten samt att vi ville hinna uppleva staden. Vi behövde även fullfölja vår medborgerliga plikt att rösta i det svenska valen till riksdag, kommun och landsting. Vi hade kontaktat ambassaden i Madrid då vi var i Gijon och ordnat så att de skickade underlagen för poströstning till konsulatet i À Coruna. Personalen på konsulatet kom personligen ned till marinan och överlämnade underlagen till oss. Vilken service! À Coruna är en trevlig stad med en trevlig hamn och flera gågator i närheten. Gågatorna är fyllda med affärer och restauranger.

Vi träffade många svenska båtar i hamnen och flera av dem var medlemmar i OSK bl. a Bliss, RIRI, Pegasus och Sine Cura. Första kvällen åt vi en gemensam middag på Bliss, mycket trevligt! Vi gjorde en utflykt på cykel till IKEA. Men vi kunde konstatera att det var med livet som insats då enda vägen dit var på hårt trafikerade gator. Vi kom dock helskinnade fram och tillbaka. Vi inhandlade några bra att ha saker samt åt köttbullar med potatismos och lingonsylt till lunch.

Vi tog även en cykeltur till den berömda fyren Hercules som med sina 234 trappsteg bjöd på en vidunderlig utsikt över À Coruna.

Innan vi lämnade À Coruna så han vi åter säga hej till Elisabeth och Kaarina på Too-Ticki, som vi senast träffade i Gijon, vi drog vidare.

Nästa mål blev Camariñas. Resan dit gick i dimmans tecken. Då vi vaknade i À Coruna så låg dimman tjock men vi bestämde oss för att gå ändå. Vår tanke var först att gå till Corme, ca 30 distans söderut. Men när vi väl började närma oss Corme hade vi så bra fart och det var ändå dimma så vi bestämde oss för att fortsätta. På vägen mellan Corme och Carmariñas fick vi besök av delfiner vid två tillfällen. Det är stor skillnad mellan delfinerna här och de Skottland. I Skottland kunde de leka framför båten i över en timme vid varje tillfälle. Här ser man dem bara några minuter åt gången. När vi rundade udden för att gå in i ria Camariñas så ökade vinden. Vi rullade in genuan och gjorde nio knop för bara storen. Väl inne i viken så försökte vi få fäste för stävankaret i kelpen. Vi fick ankra om tre gånger innan vi fick ett bra fäste. Natten var lugn, inga vågor och ankaret satt fast. Dagen efter började i solsken. Efter frukosten sjösatte vi jollen och tog oss en tur in till byn. Vi tog en lunch på en restaurang i hamnen och sedan en liten promenad i gränderna. Vädret ändrade sig dock snabbt till det sämre? Dimman hade dragit in i viken så vi bestämde oss för att ta oss tillbaka till båten. När vi skulle starta utombordaren så ville den inte som vi så vi fick ro tillbaka i dimman. Så Jan-Olov fick 30 minuter gratis träning i Glittras egen roddmaskin. Väl tillbaka var vi ordentligt frusna och fuktiga. Det är inte vackert väder alla dagar i en längeseglares liv.

Många har ett sådant här litet uthus på tomten. En lite lustig konstruktion tycker vi. Vet du vad
det används till får du gärna upplysa oss genom att lägga en kommentar här på bloggen.

Nästa ankringsställe var den lilla byn Sardiñeiro, ca 25 distans söderut. Vi ankrade nära den fina sandstranden i turkost vatten. En lugn och fin vik med en härlig utsikt mot horisonten. Vi rodde in med jollen och gick en tur genom byn. Här provade vi det fina ankaret och tipset med att fästa ankaret i en gummicord som vi fått av Björn och Gertrud på ThinkTwice. Funkade perfekt! Då vi var i Camariñas så såg vi ett underligt litet stenhus som vi inte riktigt förstod var det var. Här såg vi flera och det visade sig att det troligen är någon form av gravkammare. Trots att siestan var slut var det mesta stängt så vi rodde tillbaka till båten och åt middag i solnedgången.

Färden gick vidare till orten Portosin. Vi valde Portosin pga att vi därifrån skulle kunna ta en buss till Santiago de Compostela som är den berömda katedralen för kristna pilgrimer. Marinan i Portosin är liten men välskött. Vi hade ringt om plats innan och tur var väl det för vi fick bara stanna två nätter för därefter skulle marinan vara värd för en seglingstävling. Dagen efter ankomst tog vi så bussen till Santiago. Busshållplatsen i Portosin var vid banken. Det visste tydligen alla, men det fanns inte en enda skylt som visade på det. Resan till Santiago tog ca en och enhalv timme inkl. ett byte i Noia. Det är väl värt resan till Santiago. Katedralen är jätte vacker både utanpå och inuti. Vi lyckades även med konststycket att få se aposteln James gravkammare inne i katedralen. Området runt katedralen är fullt av trånga vindlande gränder som var jätte mysiga att gå i. På torget framför katedralen kom det hela tiden grupper med pilgrimsvandrare som gjort pilgrimsfärden till Katedralen på riktigt och inte som vi som fuskat med buss. Respekt till alla som genomför denna vandring.

Efter Portosin tog vi oss vidare och gjorde några stopp på flera mysiga ställen. Vi hade varit i kontak med Mats och Ingela på Elinalida och bestämt att vi skulle försöka sammanstråla. På vägen till dom så stannade vi bl. a vid en strand som heter Praia de Castro och som ligger alldeles i början på Ria de Arousa. På morgonen när jag kom upp för att göra frukost var det dimma. Men döm om min förvåning när jag upptäckte att vi hade en dykflagga ca 15 meter akter om båten. Det visade sig att de var tre fridykare som troligen fiskade knivmusslor på botten.

Spanska nordkusten

Gijon ligger i Asturien och här är det cider som gäller vilket tjejerna på Too-Ticki upplyste oss om och även bjöd på som välkomstdrink första kvällen. En cider med lite speciell smak, inte söt som den hemma. Det visade sig att den här veckan var det festival i Gijon med konserter på två center varje kväll. Näst sista kvällen spelade The original Blues Brothers band. Riktigt bra drag.

Sista kvällen brändes ett fyrverkeri av som var det bästa jag sett. I 27 minuter pågick ett fantastiskt skådespel som avslutades med krevader i en omfattning som gjorde att man undrade om kriget kommit.

Nästa anhalt blev Ribadero. En liten by som ligger ca. 30 meter ovanför hamnen. Här fick man träning i backarna. När vi checkade in fick vi en karta och där fanns tips om traktens sevärdheter. Vi föll för Playa Catedrales som skall vara en av världens vackraste och bestämde oss för att cykla dit. Playa Catedrales är med på UNESCOS världsarvslista. Men först skulle vi fixa lite med båten och jag upptäckte att jag saknade lite kabel. Grannbåten verkar vara locales så jag frågade om dom visste var man kunde köpa kabel. Jo det visste han men i dag var det stängt. Han erbjuder sig att följa med mig dit påföljande dag. Vi bestämde kl. 10.00 vilket passade oss, för stranden vi skulle besöka besöks bäst vid ebb och lågvattnet var 15.30.

Båtgrannen försvinner men återkommer som vi bestämt kl. 10.00 och vi ger oss i väg. Det visar sig att han skjutsar mig i sin bil. Tyvärr är elbutiken stängd. Under färden berättar jag att vi tänkt cykla till Playa Catedrales och frågar honom om han känner till den och om den är värd ett besök. Det gör han och berättar att det är den mest besökta turistattraktionen i den här regionen. Det är så många som vill besöka den att man måste ha biljett för att komma ner på själva stranden. Biljetter kan man fixa på turistkontoret i byn. Efter den fruktlösa bilresan till elbutiken ger vi oss alltså av till turistkontoret. Väl där får vi veta att man kan boka plats på nätet men att dagens platser är slut. Skall man besöka Playa Catedrales idag är enda möjligheten att ta bussen. Bussbiljetten ger automatiskt tillträde. Nästa buss går om 15 minuter. Vi väljer nästa buss som går 14.20 i stället. Då får vi tid för lite lunch här i Ribadero innan vårutflykt. Det visar sig att lunch serveras inte så här tidigt? Klockan är 12:30 men vi kan få frukost. Kaffe, juice och rostat bröd. Besöket på själva stranden inleddes med en lång kö och presenteras bäst med bilder.

Vilken tur vi hade som fick informationen från båtgrannen att det inte bara gick att cykla hit. Tänk om vi kommit hit och konstaterat att det bara är att cykla de 14 km tillbaks till båten för att dagens besök på stranden var fullbokat.

Nästa stopp är Viveiro. Här möts vi av Jocke och Cecilia på Bliss. De bjuder på fika i sittbrunnen och vi delar våra upplevelser från det att vi pratades vid på VHF utanför Nyköping när vi båda lämnade hemma vattnen efter midsommar. Även i Viveiro är det festival med konsert på torget. Här har man t.o.m. ställt upp stolar så man slipper stå. Vi borde förstått att det var ett varningstecken men bokade in oss en halvtimme innan för att få de platser vi ville ha. Det hela började med, vad vi tror var borgmästaren som tog tillfället i akt och höll tal i 20 minuter. Väldigt intressant för oss som som behärskar Spanska språket tillräckligt för att kunna beställa en öl. När han äntligen var klar intogs scenen av traktens kör. Efter en halv visas falsksång gav vi upp och promenerade hem till båten. Andra natten i Viveiro valde vi att ankra utanför hamnen vid stranden. Det gick alldeles utmärkt.

Sista anhalten innan A Coruna blev ankringsviken Cedeira. Seglingen dit började som så ofta här för motor på grund av för lite vind. Vart efter dagen gick ökade vinden. Mot slutet gjorde vi mellan 8 och 9 knop för bara storsegel. Vi var tvungna att gå upp i vind och rulla in en hel del av även storseglet.

Vi hade hört från Bliss att ankringen i Cedeira skulle vara ganska blåsig. Något som det även skrevs om i vår pilot bok. Vi hade dock tur och fick en lugn natt innan vi tog den sista etappen till A Coruna.

Vi har nu vant oss vid rytmen här, ingen vind på förmiddagen och för mycket vind på eftermiddagen. Vis av den erfarenheten valde vi att gå lite tidigare för att vara framme innan den hårda vinden blir för jobbig. Den här gången blev det inte som tidigare dagar med ökande vind på eftermiddagen. Det var väldigt lite vind hela dagen. Vi hade gott om tid och drev fram i för lite vind länge. Til slutet blev även vi tvungna att ge upp och köra motorn sista biten.

Nu har vi kommit till A Coruna och lämnat Biscaya bakom oss.

Les Sables till Gijon

Efter några härliga dagar på ön Ile D’yeu fortsatte vår resa längs den franska atlantkusten. Nästa stopp blev Les Sables d’Olonne. Vi fick en bra plats i marinan precis alldeles bakom de många katamaranerna som låg leveransklara alldeles bakom oss.

Detta är hamnen där bl a Vendeeglobe startar ifrån. I hamnen låg nu några av de extrembåtar som ensamseglare seglar bl a Volcanic Fiber Evolution.

Vi gick en tur igenom stan som är full av små trevliga gränder med barer, restauranger och affärer innan vi avslutade kvällen med middag i båten och en kvällspromenad längs bryggorna.

Dagen efter fortsatte vi till La Rochelle. Vi fick en bra plats på samma brygga som Therica, i området som heter Tamaris, nära stan och alla båttillbehörsbutiker. Hamnen i La Rochelle är enorm. Det ligger ca 4000 båtar i hamnen. Marinan erbjuder att man får ligga tre nätter till priset av två. Första dagen i La Rochelle ägnades åt båtfix och tvätt. Tvätteriet låg i den andra änden av hamnen vilket innebar en cykeltur på ca 5 min i en riktning. Det blev några vändor innan allt var klart. Som tur var fick jag hjälp av Gunilla på Therica både med att jag fick låna en av deras Bromton packväskor samt att hon även tog halva tvätten på sin cykel. Fantastiskt med sådana vänner.

Dagen avslutades med en kväll på stan där Johan och Gunilla stod för värdskapet. Kvällen började med en drink på en pub för att sedan fortsätta på en restaurang vid hamnen. Där bjöds vi på ostron till förrätt och anka till huvudrätt. Med Johans ypperliga guidning i hur man äter ostron, inmundigades denna läckerhet.

Efter middagen promenerade vi längs hamnen för att slutligen avsluta denna fantastiska kväll på en utomhus pub som fick det att kännas som vi redan var i Karibien, förutom att man i ena delen av puben avnjöt stumfilmer.

Nästa dag bjöd Gunilla och Johan på en heldags guidning på ön Ile de R’e. Dagen började med en båttur över sundet. Turen tar ca en timme. Väl framme i den lilla hamnstaden Saint Martin, packades cyklarna upp och vi cyklade till Gunilla och Johans hus för en kaffe och färska Pain au chocolat. Vi cyklade sedan vidare till byn Loix för att äta lunch. På vägen dit passerade vi en salttillverkning där vi inhandlade kryddat salt. Efter lunchen, som bestod av musslor, cyklade vi vidare till öns vinkooperativ för vinprovning. Det slutade med att vi bunkrade mer vin till båten. Ile de R’e är en fantastisk cykelö. Det är jätte fina cykelvägar runt hela ön. Cykelturen avslutades med en Galette på en restaurang i hamnen i väntan på båtturen hem igen. Väl tillbaka i båten igen var vi helt slut. Full av intryck. En fantastisk dag avslutades med en drink på Therica.

Jobbigt läge om man tänkt sig att ta en tur med båten
Den här sortens åsna finns tydligen bara här på ön.

Nästa dag var vår sista dag i La Rochelle. Vi hade bestämt oss för att ligga kvar i hamnen under dagen men att till kvällen gå ut och lägga oss i en ankringsvik söder om Ile de R’e. Efter ca en och en halv vecka tillsammans var det nu dags att säga tack för en fantastisk tid längs Frankrikes kust och hej då till Gunilla och Johan. Beslutet att gå till ankringsvik natten innan avfärd till Gijon visade sig vara ett dåligt beslut. Det gungade hela natten och det kom även en störtskur. På morgonen då vi skulle ta upp ankaret blåste som bara den samt hela ankarkättingen var full i snäckor. Vi slet som bara den i en timme innan ankaret till slut var uppe. Då hade vinden ökat och vridit så vi fick en ganska jobbig kryssbog innan vi kunde vända stäven mot syd. Dagen och natten blev väldigt jobbig. Vi fick mycket vågor som gjorde att båten krängde och hade sig. Det blev inte mycket sömn den natten. Dagen efter var det bleke så då blev det motorgång. Framemot eftermiddagen kom vinden tillbaka och vi kunde plattlänsa. Med nygjord preventer både fram och bak samt spirad Genua så blev denna natt en mycket behaglig resa. Vi kom fram till Gijon vid lunch, precis som planerat. Nytt land och ny flagga. När vi kom in hamnen möttes vi av viftande armar på Too-ticki som hälsade oss välkomna. Nu kommer vi göra Gijon några dagar innan vi fortsätter vår resa längs den spanska kusten.

Bretagne

Sista natten i Cherbourg valde vi att lägga oss på ankringsplatsen utanför gästhamnen. Ankaret var uppe före kl 06:00. Siktet var inställt på Guernsey. Vi var noga med att lämna med tidvattnet och började i god fart med strömmen. Seglingen gick betydligt fortare än vi räknat med så sista biten i sundet utanför Guernsey möttes vi av 5 knop motström. Vinden hade avtagit så motorn fick bekänna färg. Nu när vi kom tidigare än beräknat fick vi möjlighet att gå in i inre hamnen innanför sillen.

På Guernsey blev vi i tre dagar. Vi gjorde stan, åkte runt ön med buss och tittade på bassänger som det badas i vid lågvatten och som helt översvämmas vid högvatten. På så vis blir det nytt fräscht vatten ungefär var 6:e timma.

Efter Guernsey gick vi till ön Sark och ankrade en natt. Natten där blev jobbig med stökiga vågor skapade av tidvattnet. På morgonen när vi lämnade hade det dock lugnat sig.

Inalou på ankringsplatsen

Nästa mål var Camaret-Sur-Mer. Seglingen tog 30 timmar. Förresten segling är synd att säga. Återigen för lite vind och mycket motorgång. På kvällen tjöt det i vår VHF radio. Det var ett larm från Franska sjöräddningen. Någon hade sett två röda nödbloss och ville veta om någon hade mer information. Larmet upprepades ett flertal gånger på natten och på morgonen skickades det även upp en helikopter i sökandet efter nödställda. Här tar man verkligen säkerheten på allvar.

Camaret blev sista hamnen tillsammans med Inalou och min bror Tomas och hans fru Heléne som vi haft följe med ända från Sverige. Vi hoppas på ett återseende lite senare.

Den 25/7 kl 08:00 skiljs våra vägar efter en månad tillsammans. Inalou skall slå följe med Major Tom, en annan OSK båt och gå direkt över Biscaya. Vi skall fortsätta ner längs med Franska kusten. Vi skall träffa vännerna Johan och Gunilla med båten Therica. Prognosen sa fina seglingsvindar och trötta på motorgång ville vi passa på. Men först skall vi besöka den lilla ögruppen Ils De Glenan som visade sig vara välbesökt men mycket vackert.

Det blev en stillaliggardag på Glenan innan vi fortsatte mot La Trinete Sur Mer. Nu kom vårt första och hitlistorna enda oväder. Vinden vred och vi tvingades kryssa. Våra första slag på hela resan. Det blev både mycket vind och mycket regn innan vi kom fram. På kajen stod Johan och Gunilla och tog emot oss. När vi kommit i ordning blev det välkomstmiddag med ostron till förrätt. Riktigt goda faktiskt.

Från Trinite gjorde vi en dagsegling till Pornichet.

Johan och Gunilla hyrde bil och vi åkte på upptäcksfärd till några vingårdar. Provsmakning och lite bunkring av ädla drycker.

Den mycket trevliga guiden ville att vi skulle prova alla sorter men eftersom det var före lunch sa vi, efter de första 10 sorterna, att det räcker med varannan.

Vi fick även bra tips om lunchställe och vad som skulle göras på eftermiddagen.

Således fortsatte vi till byn Clisson.

Där efter ytterligare en vingård.

Nu skulle guds ö besökas, Ile De’yeu. Här kom verkligen värmen. Vi har hela tiden haft ett ganska behagligt klimat, inte så där supervarmt som hemma i Sverige. Men nu slog värmen till. Vi gjorde en cyckeltur och stannade för ett dopp i Atlanten. Vattnet var dock väldigt kallt om ni frågar mig.

Kvällen avnjöts med färsk Tonfisk som Johan och Gunilla införskaffat från den lokala fiskhandlaren. Efter någon minut på vår grill smakade det mumma.

Nu fortsätter resan mot La Rochelle, men först skall ytterligare en hamn besökas……